Kostsam långbänk för kärnavfallet
Det svenska energisystemet är idag utsatt för stora förändringar. Mycket av förändringarna är drivet av en önskan om ett mer hållbart och klimatvänligt energisystem, men även avregleringen av elmarknaderna i Sverige och i våra grannländer har påverkat utvecklingen. Elpriserna är nu historiskt låga, men varierar kraftigt mellan södra och norra delen av Sverige.
I Sverige kommer, frånsett vattenkraften, den förnybara elenergin produceras av relativt små, decentraliserade anläggningar. Ett energisystem som omformas mot en väsentligt mer decentraliserad produktion och mer vittförgrenade nät skapar stora möjligheter för oss Sveriges Industrikommuner att utveckla verksamheter som baseras på energieffektivitet, smarta nät och smart produktion. Det gemensamma är ofta ett utvecklat systemtänk. Samtidigt är det viktigt att omställningen sker på ett sådant sätt att gammal produktion inte fasas ut snabbare än att ny energi kan kopplas in i systemet. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund ett ökat elbehov i samhället. Det behövs mycket mer el till stål- och cementproduktion, till elektrifiering av transportsektorn, till datahallar och batterifabriker än vad som efterfrågas idag.
Förutsättningar finns för att omställningen av energisystemet mot att bli mer förnyelsebart kan ske under ordnade former och med en förutsägbarhet vad gäller regelverket såsom skatter och subventioner. Vi Sveriges Industrikommuner tänker vara en aktiv part i diskussionen om hur energiomställningen i Sverige ska kunna genomföras utan att det innebär allvarliga problem för de stora energianvändarna svensk industri.
Den omställning av energisystemen som många länder i världen nu genomgår är dock inte smärtfri. De åtgärder som krävs medför, främst kortsiktigt, stora effekter på sysselsättning på de orter där produktion av energi avvecklas. Kompetens som tidigare varit efterfrågad, till exempel kunskaper inom kärnteknik, oljeraffinering och brunkolsutvinning, uppfattas i flera länder nu som omodern och irrelevant. Om en omställning ska kunna genomföras på ett sätt som inte skapar frustration och motstånd mot de nödvändiga förändringarna krävs att de orter som är utsatta ges möjlighet att utveckla nya verksamheter där arbetskraftens befintliga kompetens kan utnyttjas.
För våra kärnkraftskommuner Oskarshamn, Varberg och Östhammar väntar nu ett omställningsarbete där stängningen av reaktorer kommer att ske och där behovet av nu existerande kompetens och kvantiteten arbetsuppgifter hastigt kommer att reduceras. De berörda kommunerna har ett aktivt engagemang i denna stora förändring. De försöker tillsammans med industrin, myndigheterna och regeringen hitta lösningar för att utveckla nya verksamheter som bygger på den kunskap som finns inom kärnkraftindustrin.
Det finns två vägar att gå. Den ena är att genomföra kraftfulla investeringar i nya anläggningar för energiproduktion och -distribution från dessa. Vi, Svenska Industrikommuner, vill analysera möjligheten att förlägga elintensiv verksamhet, såsom serverhallar och elkrävande testbäddar, till dessa orter. Kärnkraftskommunerna för också en dialog med regeringen när det gäller kommunernas möjligheter att kunna vara med i Sveriges energiomställning och att gemensamt med statsmakterna tänka nytt kring framtida energilösningar. Det handlar då om att ta tillvara de resurser och den infrastruktur som finns inom energiområdet i dessa kommuner.
Den vägen kräver ett tillskott av kapital.
Den andra vägen är att tidsmässigt koordinera utfasningen av aktuella reaktorer med att genomföra byggandet av inkapslingsanläggning och slutförvar av det använda kärnbränslet. SKB:s planerade arbeten innebär investeringar på cirka 19 miljarder kronor och beräknas generera omkring 1 500 arbetstillfällen i berörda kommuner och regioner över en tioårsperiod. Dessa Investeringar kommer att finansieras med redan fonderade medel som kärnkraftverkens ägare betalat in över tid. De stora byggprojekten kräver inget offentligt stöd. Slutförvarsprojektet blir ett viktigt tillskott i de regionala ekonomierna.
Sannolikt behöver statsmakterna medverka till att bägge vägarna väljs.
Nu är det hög tid för regeringen att fatta beslut om att genomföra ett slutförvar och en anläggning för inkapsling av Sveriges använda kärnbränsle. Ett slutförvar är en viktig länk i den totala svenska energiförsörjningen. Mellanlagret för det använda bränslet börjar successivt nå kapacitetstaket. Tillåts inte slutförvaret att börja byggas riskeras driften för Sveriges hela kärnkraftsprogram, eftersom det inte kommer att finnas förutsättningar för att hantera det använda bränsle som kärnkraftsreaktorerna alstrar. Ett uteblivet beslut skapar onödiga risker både för säkerhet i kärnkraftsprogrammet och för möjligheten att ställa om elsystemet.
Slutförvaret för det använda kärnbränslet har funnits i planerna i snart 40 år. Svensk Kärnbränslehantering har under denna tid forskat och utvecklat metoder för att hantera det använda bränslet. Arbetet har löpande prövats och granskats av all tillgänglig expertis. Frågan har stått i fokus för externa forskare, myndigheter och miljödomstolar, som bedömt SKB:s arbete och slutligen deras ansökan om att få bygga anläggningarna.
Det använda kärnbränslet är en restprodukt från vår elkonsumtion. När det nu finns en godkänd metod och godkända platser för att bygga anläggningarna är det efter 40 år hög tid att konkret ta ansvar för det avfall vi elkonsumenter alstrat. Östhammars kommunfullmäktiges ja till slutförvaret innebär att en lång platsvalsprocess nu avslutats.
Nu har alla instanser som har att bedöma SKB:s ansökan ställt sig positiva till att lokalisera anläggningar till Östhammar och Oskarshamn. Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, har tillstyrkt SKB:s ansökan och i miljöbalksprövningen har SKB levererat de sista kompletteringarna för ett beslut. Oskarshamns kommun har sagt ja till inkapslingsanläggningen och med beskedet från Östhammars kommunfullmäktige från oktober i år finns nu alla underlag på plats för ett regeringsbeslut. Nu kan vi i Sverige realisera planerna. Det är dags för regeringen – som sista och avgörande instans – att godkänna slutförvaret.
Det kommer att underlätta för de berörda kärnkraftskommunernas strukturomvandling. Men framförallt, det kommer att ge nödvändiga förutsättningar för att kunna driva de kvarvarande reaktorerna, som är ett villkor för att under ordnade former kunna ställa om Sveriges energisystem.
Vi uppmanar regeringen att nu fatta beslut om att tillåta byggandet av ett slutförvar. Att vänta skapar bara problem.
Arbetsutskottet för Svenska Industrikommuner
Catharina Fredriksson, kommunalråd (s) Oxelösunds kommun
Jan Boman, kommunalråd (s) Borlänge kommun
Anja Johansson, ordförande stadsbyggnadsnämnden (s) Luleå kommun
Andreas Erlandsson, kommunalråd (s) Oskarshamns kommun
Anton Sjödell, kommunalråd (m) Gislaveds kommun